Var har du hamnat?

Hej. Mitt namn är Isak och du har hamnat i min privata journalistblogg.

Under fliken Min plattform ovan publicerar jag artiklar jag velat skriva, men inte tidigare haft ett forum att publicera i.

Fliken Huddinge happening är ett projekt inom genren “public journalism”, där medborgare eller läsare själva (d v s du) driver journalistiken framåt. Detta är ännu under uppstart eftersom jag just nu håller på med mina examensarbeten inom journalistik. Antagligen hittade du hit genom ett socialt nätverk eller så såg du en plansch på gatan. Oavsett är du välkommen att hjälpa mig genom att mejla dina åsikter om vad för problem du stöter på i Huddinge kommun. Dåligt underhållna vägar, bristande nattlig belysning eller någonting helt annat. Din röst räknas.

Är du en arbetsgivare eller en nyfiken privatperson är du självklart välkommen att ta del av min kontaktinformation eller läsa mina publikationer på andra sidor.

Välkommen!

Psst… kom ihåg att du måste klicka på artikelrubriken i flödet för att kunna kommentera på den specifika artikeln.

Interaktiv karta

Enskilda artiklar finner du nedan.
OBS! Detta är ännu under uppstart eftersom jag just nu håller på med mina examensarbeten inom journalistik.

Medborgarjournalistik är för mig ett av de mest intressanta fenomenen, och jag har funderat på hur skapa en plattform för detta.

Med en interaktiv karta (av Huddinge) vill jag hjälpa dig som medborgare att hjälpa mig ta upp allt ifrån osäkra vägkurvor till behov av nya ungdomsgårdar.

Sprid ordet, hjälp mig få genomslag eller skriv ett mejl så ska jag försöka gå till botten med dina problem genom att kontakta ansvariga eller sakkunniga.

Jag har sugit på den här karamellen i över ett år utan att komma till skott, och jag hoppas att den får genomslag. Alla människor från alla åldrar är välkomna att delta, oavsett ämne. Kom ihåg att om du är tydlig i din problembeskrivning är det lättare för mig att gå vidare med dina tankar.

(För fler exempel på interaktiva kartor, besök gärna min tidigare granskning av underkända restauranger i Stockholm.)

Apple bannlyser Apple-kritisk app

Några dagar efter att Iphone-appen Phone story släpps drar Apple tillbaka den, trots att den redan klarat sig genom företagets egen kontroll.

”Hej konsument. Tack för att du är här. Jag ska berätta om din telefons historia medan jag underhåller dig.” Budskapet är tydligt: Företagsjätten Apple gör profit på fattigas bekostnad, och du som konsument är lurad. Spelet Phone story blev portat från Apples App store bara några dagar efter att det släppts (det går fortfarande att köpa på Android market). Detta trots att appar som säljs till Iphone – till skillnad från Android – måste genomgå en kontroll innan de släpps.

Michael Pineschi ligger bakom smartphone-spelet som vill “provocera fram en kritisk reflektion på sin egen plattform”. I spelet bygger en bana på självmorden på teknikfirman Foxconn i Kina, som bland annat uppmärksammats i SvD. På en annan nivå agerar du militär som hotar barn med vapen så att de ska bryta den eftertraktade malmen coltan, vilken används i många elektroniska enheter.

Bild från spel: Självmord i Kina

Bild ur spelet: Självmord i Kina.

Appen har redan blivit en snackis och att Apple bannlös Phone story bara några dagar efter att det släpptes har troligen bidragit till detta. De har också valt att inte kommentera händelsen, men Apple hänvisar spelblockeringen till flera punkter som brutits mot gällande IOS, Iphones operativsystems, apputveckling. Som exempel ges spelets skildring av övergrepp mot barn.

Bild från spel: Barnarbete i Kongo

Bild ur spelet: Barnarbete i Kongo.

Fakta: Spelet innehåller fyra nivåer. För att kunna spela dem och nå högre levlar måste man först lyssna sig igenom en presentation.

Den som vill läsa mer om nivåerna och den bakomliggande historien kan göra det på speltillverkarnas hemsida. Där står det också att de planerar att skänka intäkterna till företag som motverkar företags maktmissbruk.

 

Isak Edblad
isak.edblad@gmail.com

Androida uppdateringar

Vad händer på Androidmarknaden? För ungefär en månad sedan fanns det ca 200 000 appar till Android Market (jmf. Iphone 500 000+). I dag fick jag två nya uppdateringar på marknaden: Google Books och Google Music.

Google music

Google Music

Det var huvudsakligen en sak som slog mig. Satan vad plats de tar. 3.8 MB för Books, och 7.3 MB för Music. Visst tog även den tidigare musikspelaren utrymme, men ”Low space”-varningen vittnar ändå om volymskillnad.

Anledningen till Music-uppdateringen är väl ett steg framåt i konkurrensen mot Apples iCloud, musiktjänster som Spotify och enligt PC för alla Amazons Cloud Drive . Dessvärre är det än så länge bara amerikaner som får njuta av Music Betas fulla potential som uppladdnings- delnings- och synkroniseringstjänst för Google/Androidanvändare. En Europa-release kan enligt rykten vara aktuell redan till hösten.

Tidigare layout

Ny design 1

Ny design 2

Layoutmässigt känns Androids nya musikspelare Google Music inte alls optimerad för min Nexus one (Google phone), jämfört med den tidigare versionen. Visst har de lagt till lite nya funktioner, som musikgenre-bläddring. Hur bra genredefinieringen, eller hur den fungerar, ställer jag mig frågande. Men att ha följande genres: ”Alternative”, ”Alternative and Punk”, ”Alternative Rock” samt ”Alternativo & Rock Latino” känns förstås överflödigt.

”Play all” är en dock en efterlängtad uppdatering som gör att du kan spela samtliga låtar från en artist direkt, utan att som tidigare behöva lägga till skiva för skiva. Men layouten när man bläddrar mellan de olika rubrikerna (Songs/Playlists etc) går mot samma standard som Google bland annat använt i sin Tasks-app, och borde ha stannat där. Öppnar man appen via dess widget (som förstås ligger i huvudfönstret på skrivbordet) är det onödigt krångligt att ta sig till spelbibliotket av någon outgrundlig anledning. I spelläget är knapparna små, vilket också gör Music till klumpigare än tidigare, och shuffle/repeat-knapparna måste tryckas fram. Jag måste ändå säga att jag gillar appens nya logotyp, för att ta upp någonting positivt.

Vad gäller Books har jag märkt en tydlig likhet med Amazons Kindle-app. ”Stolthet och fördom” är en av de titlar man möts av, och jag gissar att Books använder sig utav samma öppna arkiv som Kindle gör. Upplevelsen är väldigt lik, men jag förstår varför Google vill göra sin egen app till standard, så att Androidanvändare inte ska springa till konkurrenter.

Både Music och Books känns huvudsakligen som en privatfest för amerikaner än så länge, men jag ser fram emot att bli inbjuden. Kanske blir det i samband med en senare release av Androids kommande operativsystemsuppdatering.

Mansdominans inom ung allians

Alla fyra borgerliga ungdomsförbund har en manlig ordförande. Och med undantag från Centerpartiets ungdomsförbund är styrelseposterna tre av fem gånger tilldelade männen. Kvinnors dåliga självförtroende ligger bakom, enligt Linda Nordlund på Folkpartiets ungdomsförbund.

På de borgerliga ungdomsförbundens hemsidor kan man läsa om vilka frågor som styr de olika partiernas politik. Centerpartiets ungdomsförbund talar klarspråk: “Vi är feminister, inte fegisar” står det i handlingsprogrammet. Och för ett tag sedan fick också Liberala ungdomsförbundet (Luf), som andra borgerligt parti, upp feminism som en framhävd fråga på hemsidan i sitt dokument “Vår politik i korthet”.
– Luf är ett feministiskt ungdomsförbund. Anledningen till att feminism inte stod med där tidigare är att den texten blev försenad, säger Linda Nordlund, andre vice ordförande för Luf.

Linda Nordlund tycker att det är väldigt tråkigt att alla borgerliga förbundsordföranden är män, men tycker inte att det är Luf:s problem.
– Vi har haft varannan man och kvinna som förbundsordförande i över tio år. Jag skulle önska att våra allianskollegor skulle tänka mer på det. Men det är upp till deras medlemmar, säger hon.

Tittar man på statistiken kan man misstänka vilka partier det rör sig om. Sedan 1990 har endast en kvinna blivit vald till ordförande, av sammanlagt åtta, på Moderaternas ungdomsförbund (Muf). På 20 år har alltså Muf haft manliga ordföranden i 18 år och en kvinnlig i två år. Kristdemokraterna har liknande siffror, två kvinnor och sju män.

Men Muf:s andre vice ordförande Jenny Petersson vill inte uttala sig om hur det sett ut historiskt. Istället säger hon att man måste blicka framåt och att man inte ska plocka in någon från det ena könet för sakens skull.
– De för förbundet bästa personerna, de som vill, är de som ska vara med. Sedan spelar det ingen roll ifall det är en man eller en kvinna. Jag är nöjd med ordförande Niklas Wykman, och det är jag för hans kompetens och ledarskap. Inte beroende av att han är en man, säger Jenny Petersson.

Kvinnors självförtroende
På Luf är förbundsstyrelsen mansdominerad – 60 procent är män. Och det är ingenting unikt för de borgerliga ungdomsförbunden att fler män än kvinnor sitter på styrelseposter. Enligt Linda Nordlund är det svårt att få kvinnor till de högre posterna eftersom kvinnor inte vågar tro på sig själva.
– Killarna som kandiderar säger “Jag är toppen – rösta på mig!” Tjejerna får man ringa upp och uppmuntra för att de ska delta i debatter och kandidera till styrelseposter. Och det räcker inte med bara ett samtal utan flera personer måste ringa och peppa, säger hon.

Linda Nordlund tycker även att de rödgröna ungdomsförbunden borde ta sig en funderare på situationen.
– Jag och ordförande Anders Cwejman delar på debatter så att inte bara killar ska vara med. Men ett återkommande problem är att jag är den enda kvinnan i debattpanelen – och inte bara på allianssidan, säger hon.

David Öborn sitter i Ung vänsters styrelse, Vänsterpartiets ungdomsförbund. Han känner igen det Linda Nordlund beskriver.
– I grund och botten ser det ju ut så i samhället att män uppmuntras att ta för sig. Vi har skrivit in i våra stadgar att minst 50 procent av de som sitter i vår förbundsstyrelse ska vara kvinnor, och den stadgan finns ju med av en anledning. Sedan har vi också som mål att minst 50 procent av de som deltar i debatter ska vara kvinnor, och så ser det också ut på de större och rikstäckande debatterna, säger han.

Tre av fem är män
De rödgröna ungdomsförbunden har en jämnare fördelning på styrelseposterna, men en majoritet är kvinnor. Skillnaden är däremot mindre än på de borgerliga förbunden, där sammanlagt tre av fem är män.

Vänsterpartiets och Socialdemokraternas ungdomsförbund har båda kvinnliga förbundsordföranden. Miljöpartiets Grön ungdom har istället två stycken språkrör, en man och en kvinna. Men i framtiden kan det komma att bli två kvinnor – dock inte två män.
– Det är för att vi går mer mot queerfeminismen – vi är emot uppdelningen av två kön. Den enda skillnaden mellan könen är att kvinnor är diskriminerade. Därför ska minst en kvinna vara språkrör, säger Jakop Dulande, språkrör för Grön ungdom.

Att Vänsterpartiets Ung vänster är det förbund som ruckar på könsfördelningen med tolv kvinnor och sju män på styrelseposter anser Jakop Dulande därför inte vara ett problem. Och han är inte förvånad över mansdominansen i de borgerliga ungdomsförbunden.
– Att alla de borgerliga ungdomsförbunden har manliga ordföranden är ingen slump. Anledningen är densamma som till att fler kvinnor röstar på de rödgröna. Vi är tre feministiska partier som arbetar mot patriarkatet. De borgerliga har ökat löneskillnaderna mellan könen och i dag sitter fler män än kvinnor på ordförandeposter, säger han.

Statistik: Könsfördelning inom ungdomsförbunden:
Ung vänster
Män 7
Kvinnor 12

Grön ungdom
Män 7
Kvinnor 6

SSU
Män 7
Kvinnor 7

-

Muf
Män 7
Kvinnor 5

Luf
Män 9
Kvinnor 6

Cuf
Män 6
Kvinnor 5

Kdu
Män 7
Kvinnor 4

Follow

Get every new post delivered to your Inbox.

%d bloggers like this: